Det hade varit så mycket enklare för oss att förstå. Nu går vi runt och undrar vad det är som har hänt. Varför det blev som det blev.
Tankarna far runt i huvudet och jag fattar fortfarande inte att du är borta! Jag har fortfarande brev från dig hemma!
Du vet när vi var mindre och jag skickade ett brev till dig och skrev att jag tyckte om dig och undrade om vi kunde bli ihop. Du har säkert slängt det! Men jag har din brev som jag fick tillbaks sparat i en chokladask. Du skrev tillbaka att du redan hade tjej så vi kunde inte bli ihop.
Jag sitter och ler när jag läser det, jag brukar gå till min lilla röda chokladask och läsa mina brev jag har fått under mina år. Och när jag kommer det till det brevet så ler jag och tänker på vilka tider vi har haft. Alla midsommrar vi har delat, de gånger vi har varit ute i skogen och huggt gran. Det var fina tider det faktiskt. Jag önskar nu att man hade varit med mer under de senaste åren för att förstå hur du mådde.
Men som sagt, du gjorde ditt val. Du mår säkert mycket bättre nu. Men vi andra undrar varför det gick så snett att du var tvungen att ta ditt liv. Jag kommer länge gå och tänka på detta. Du kommer länge finnas i mina tankar.
Vi får alla hoppas på att du har det bättre nu och att du inte ångrar ditt val.
Synd att du inte får uppelva känslan att leva ditt liv med någon vid din sida, se dina barn växa upp om du hade fått några. Jag lovar att du skulle bli en bra far till dina barn och en väldigt bra pojkvänn/man till din livskamrat. Men det är inget vi får veta nu. Utan vi får bara gå runt och leva med att du inte finns där längre och att vi ses nästa gång, i Himmlen!
Ha det bra nu Adam, vila i frid!
R.I.P Adam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar