Tanken på att du fortfarande kunde vara i liv gör mig gråtfärdig.
Att vi andra inte har sett hur dåligt du mår egentligen, att folk inte har förstått det! Utan det var tvunget att gå så långt att du tog livet av dig!
fattar fortfarande inte att detta har hänt. Det är som en mardröm som aldrig tar slut!
Hoppas du verkligen tänkte efter innan du valde att gå denna vägen ut. Det finns så många människor som tänker på dig!
Tänk på familjen och släkten, sen finns vännerna också som bryr sig!
Alla har förlorat dig, vissa har förlorat en son, bror, pojkvän och framför allt, en väldigt bra vän!
Det gör ont när man tänker på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar